Historien om "Perlan" på Smålandsgatan

Konstnärshuset ritades av arkitekten på modet i slutet av 1800-talet, Ludvig Peterson. ”En perla i husraden” kallades palatset på Smålandsgatan. Det var byggt i venetiansk stil med moriska inslag som stod klart 1899. Redan från början hade man tänkt på konstnärernas mathållning genom att låta Westbecks smörgåsaffär driva ”Konstnärernas buffet”.  

Konstnärerna tröttnade dock ganska snart på den tråkiga ölbuffén som till och med kallades ”Konstnärshusets skam och konstnärernas fasa”. Det dröjde dock ända till 1931 innan det skulle ske någon förändring, det var då föreningen beslöt att husets bottenvåning skulle byggas om och att man skulle skriva kontrakt med källarmästaren Emil Jansson. Emil var välkänd i Stockholms restaurangvärld och hade tidigare bland annat drivit restaurang Hasselbacken och krogen Gustaf Adolf på Regeringsgatan. Emil Jansson umgicks i konstnärskretsar och var kulturellt engagerad.

Det var med andra ord ett utmärkt utgångsläge för en restaurang i vardande. Men det fanns ett problem: inga spriträttigheter, vilket var en bristvara i 1930-talets Stockholm. Emil Jansson var emellertid en både slipad och rutinerad herre. Han köpte restaurang Kungstornet som hade spriträttigheter. Och vips: Kungstornet lades ner och rättigheterna togs istället med till Konstnärshuset.

Emil Janssons gode vän arkitekten Björn Hedvall ritade om lokalen och lyckades få ihop 150 platser och ett nytt kök. Han hyllades och blev ombedd att rita om hela huset i den nya funkisstil som var på modet. Dock fick det räcka med Konstnärsbaren – eller KB, som den nyöppnade restaurangen snart förkortades. KB blev snabbt ett inneställe för dåtidens kändiselit. En av dem, Evert Taube, som gärna gick på KB när han inte var på Gyldene Freden, skaldade kärleksfullt Nyårsaftonen 1933:

Du lilla krog i Smålandsgatans prång
Inom en ram av renässans, gotik
Och Hedwallistisk modernistjargong
Du är bland Stockholms krogar rätt unik!

KB:s interiör är ungefär densamma i dag som på Emil Janssons tid: en inre intim del med låg takhöjd och panelade väggar, en yttre med fönster mot gatan. Väggarna pryddes redan från början av dåtida konstnärer som, precis som i dag, ställer ut sina verk i detta stora publika vardagsrum.

Möbler och inredning skapades av dåtidens främsta inredningsarkitekter. Flera gånger förvisso renoverade sedan dess innan den stora omgörningen 2006, men varje gång med varsam hand, allt för att bevara den unika atmosfären.

De som ville dra sig tillbaka tog sin tillflykt, då som nu, till ”övre matsalen” en trappa upp. Lokalen domineras av en anslående väggmålning tillkommen under en överdådig kväll och natt då Stockholms konstnärselit efter ett extra klubbsammanträde åt gott, drack grogg och målade. På plats fanns: Isaac Grünewald, Gösta Chatham, Edgar Wallin, Einar Forseth, Robert Högfeldt, Erik Jerken, John Jon-And, Engelbert Bertel-Nordström, Ewald Dahlskog, Gunnar Torhamn, Jerk Werkmäster och Karl Örbo.

Svenska Dagbladet publicerade redan dagen efter en artikel om konstnärernas framfart och kallad det ett ”Konsthistoriskt ögonblick”. Den som betraktar målningen i dag är beredd att hålla med! Andra humoristiska inslag som tillkom denna magiska kväll och senare under alla konstnärsmöten, är till exempel Robert Högfeldts sugga med strömbrytarna som spenar. Vem är den som inte vill provtrycka?

Senare, då Emil Jansson efterträtts av sin son Gunnar, målade konstnären Pelle Åberg, övre matsalens andra långvägg, utsikten över en fransk stad från ett ateljéfönster ”Chez Emil”. Målningen var beställd av sonen och tillägnades hans legendariske far, Emil Jansson.

Också baren, tidigare antikbutik, till höger på andra sidan porten, fick sin utsmyckning av Emil Janssons konstnärsvänner. Olika scener ur kroglivet målades av bland andra DN-tecknaren Birger Lundquist, Robert Högfeldt och Pelle Åberg.